Idag är det söndag. Nej inte lördag, söndag. För söndagar är dagar då du vaknar upp i en alldeles för varm säng med fler personer än dig i. Dagar då du kollar på Spy Kids till frukosten bara för att kolla på något. Dagar då du planerar din dag under hemresan, men när du väl är hemma sätter du dig i soffan och inser att ingen av planerna kommer bli av. Då du inte orkar ta några initiativ. Då du inte orkar bry dig om påsarna under ögonen eller att du luktar illa. Då du spelar Sims istället för att träffa kompisar. Då är det söndag. Och idag är en sådan dag.

_KLARA

Jag är så dålig på att blogga... efter allt spektakel denna helg kommer jag komma tillbaka. Det är tur att man har andra aktiva bloggare med sig!
_FANNIE

Denna eftermiddag var en perfekt eftermiddag om ni frågar mig. Med tanke på Klaras reaktion när jag berättade varför låter det väl inte vidare sensationellt i andras öron. 

Allt började med att jag, My och Sofie åkte hem till Tilda och fikade efter skolan. Blev en hel det skratt där vid köksbordet med utsikt över västerbron, globen, slussen och riksdagshuset (?). Kom även in på det här med att stockholmare för det mesta är så hemskt dryga. Ni vet alla normer om att man inte ska sätta sig bredvid någon man inte känner utan snett emot om det finns möjlighet till det. Och sen det här att alla bara sköter sig själva utan att ens alltid kasta en blick på alla hundra människor som går förbi en varje dag. Ha ett mål, följ det och stanna för allt i världen inte upp och betrakta din omgivning och se människorna bakom alla dessa skal!

Jag brukar tycka det är ganska kul att trotsa allt det här.
Att visst sätta mig bredvid någon trots att det finns gott om plats någon annanstans.
Att kolla folk i ögonen och le mot dem.Att gå runt och mima med stooora läpprörelser till låten som spelas i mina hörlurar.
Eller bara spatsera runt på stan och le ett såntdär tandkrämsleénde som man helst ska försöka hålla inne om man är själv. 

För visst är det underbart när alla dom här trista normerna bryts och man helt plötsligt känner samhörighet med helt främmande personer. Till exempel när något så konstigt eller roligt händer att man och främlingen snett emot inte kan hålla sig för skratt så att man helt plötsligt sitter och skrattar åt samma sak, tillsammans. Eller som den gången när jag höll på att slita av mig håret sittandes på en proppfull buss med ett skrikande barn som ville komma till sin mamma några meter längre bak. Efter ett tag frågade någon om alla inte kunde maka på sig lite så att barnet kunde få komma till sin mamma. Det gjorde dom och två sekunder senare satt halva bussen och pratade om barn och sånt med den främmande personen de satt eller stod bredvid. Sånt är härligt. 

Tillbaka till idag. Tilda bor ju precis vid Västerbron, vilken jag endast gått över en gång vad jag kan minnas. Idag kände jag otroligt mycket för att gå över bron, och lyssna på, just det, Västerbron. Sagt och gjort. Tänk att Markus kanske gått på exakt samma ställe som jag när han spelade in videon till den låten.. Okej, jag är ett freak.

Detta gjorde mig på enormt bra humör, och det höll i sig in på Södra station där jag väntade på tåget med Markusevangeliet i lurarna. Ser att mannen framför sig har en City i sin stora kasse. Och gud vad ögonen på snubben på förstasidan ser bekanta ut… Markus! Jag som dagen innan undrat om det inte skulle stå något om honom snart med tanke på dom nya skivorna. Måste ha tag i en City tänkte jag! 

Inne på tåget var det smockat så jag satte mig på den där kanten som vissa av sätena står på i dom nya pendeltågen. Letar självklart febrilt efter en övergiven City någonstans på golvet men icke.. I Årstaberg kliver en herre med både en Metro och en City i handen på. Han går förbi mig ett flertal gånger medan han snackar med någon som han uppenbarligen letar efter i telefonen. Efter att ha gett upp letandet sätter han sig på kanten mittemot mig. Observera att det är första gången jag sett någon jag inte känner sitta på den kanten!

Jag tar självklart tillfället i akt och frågar om han är klar med sin City.. Men icke, han skulle precis lösa korsordet. Men han erbjuder mig sin Metro istället men det var ju ingen Markus i den så jag tackade nej, varpå killen som sitter på sätet bakom mig (och uppenbarligen missat att jag inte ville ha en Metro) frågar om jag vill ha hans Metro. Det hela blev fulländat då en tjej ett par meter bort också satte sig på kanten. Yeey, jag hade skapade en trend! 

Ganska konstigt egentligen att såna små saker kan göra en så glad. Men bra härligt är det! Med Markus i lurarna och trevliga främlingar runtomkring en blir hela livet ett disco.

_Johanna 

Jag är ju ett troget Markus Krunegård-fan. Tvivlar på att någon kan ha missat det. Var i vilket fall fett pepp på o gå till Bengans när han släpper sina nya skivor den 14/10 (nästa vecka!!!!!) När Fannie var här nyss skulle vi kolla upp vilken tid det var, och fick se att skivorna skulle släppas på Bengans i GÖTEBORG.

Det var som att himlen rasade ner i skallen på mig! Herre min skapare var upprörd och ledsen och arg och chockad jag blev. Skulle jag helt plötsligt inte på träfa min största idol i hela stora världen??
Som tur var sansade vi oss en smula för att kolla om han faktiskt inte skulle signera skivor i Stockholm också, och det skulle han! Dock den 15/10, en dag senare. men den som väntar på nåt gott..

Efter det satte vi på Laakso (vars låtar faktiskt också är skrivna av Markus) på högsta volym och sitt-dansade som ena rena idioter. Det är livet!

15 är mitt lyckotal. från och med nu.

_Johanna

Är det någon mer än jag som gör massa konstiga ljud och grimarser när jag är hemma själv och har tråkigt? Kan sitta och låta som en arg sjöko  i flera minuter innan jag upptäcker vad det är jag håller på med.. tur att Fannie kommer och räddar mig snart.

_Johanna

Sköna Bea-the Bitch

Party Party all night long

Ledarna Johan och Kakan

Snygga gänget

Skalmann

I know u want us

Fisken Amanda!

Blåsiga båtturen

Som sagt, blååsigt

Allt var så himla naajs, och om ni ville se fler bilder får ni kolla mitt album på min facebook.
Jag heter Fannie Hertzberg. Tjoomors!

_FANNIE

Jag bor i ett ganska stort hussom är omringat av ca  4 andra ganska stora hus.
Jag har då ganska många grannar.
Jag tror att allt som allt blir det ungefär 13 personer + några katter och hundar.
 Jag vet namnet på kanske 4 utav dem.
Längre ner på min gata vet jag inte ens vilka som lever. 

 I amerikanska filmer hälsar alltid grannarna på varandra, de bjuder hem varandra och lånar varandras skitstora gräsklippare. 

 Jag kanske har hälsat på någon ibland men aldrig har vi bjudit hem dem till oss.
Tänk 30 meter ifrån där jag sover varje natt sover kanske en gammal tant.
Vi vet inte vem den andra är men under ca 10 år har vi sovit 30 meter ifrån varandra.
Vi kanske drömmer om samma saker. Kanske har samma namn.
Hade vi varit i en Amerikansk film hade jag (jag säger som Fannie) Lättplätt lånat ut min skitstora gräsklippare till henne.

AHA! vet ni vad jag ser just nu? Mina grannar gräver på sin tomt.
Hade jag varit en amerikansk stark man hade jag gett dem ett handtag. Men nu sitter jag ju här och kan istället fantisera om vad de gör. Mycket mysigare.
De kanske ska odla några lökar som ska bli ett botemedel emot den hemska sjukdommen rynkor.
 Kanske sem ska ge löken till den mystiska grann-tanten som jag inte vet om att jag kanske har.
Eller så har de dödat henne när hon försökte sno deras anti-rynk-lökar.
 Och nu begraver de henne på sin tomt. I så fall är mina grannar ganska dumma.
Jag kan ju se ALLT härifrån.
Jag menar när som helst kan ju jag få för mig att skriva om mina mystiska grannar.
Då får ju alla reda på att de har dödat mina kanske-grannar.

Man kanske skulle ta och lära känna sina grannar.
Fast de är ju så mycket mysigare att bara sitta och fantisera. Jag är ju faktiskt inte i en amerikansk film så varför inte??


_LIZA