Jag bor i ett ganska stort hussom är omringat av ca  4 andra ganska stora hus.
Jag har då ganska många grannar.
Jag tror att allt som allt blir det ungefär 13 personer + några katter och hundar.
 Jag vet namnet på kanske 4 utav dem.
Längre ner på min gata vet jag inte ens vilka som lever. 

 I amerikanska filmer hälsar alltid grannarna på varandra, de bjuder hem varandra och lånar varandras skitstora gräsklippare. 

 Jag kanske har hälsat på någon ibland men aldrig har vi bjudit hem dem till oss.
Tänk 30 meter ifrån där jag sover varje natt sover kanske en gammal tant.
Vi vet inte vem den andra är men under ca 10 år har vi sovit 30 meter ifrån varandra.
Vi kanske drömmer om samma saker. Kanske har samma namn.
Hade vi varit i en Amerikansk film hade jag (jag säger som Fannie) Lättplätt lånat ut min skitstora gräsklippare till henne.

AHA! vet ni vad jag ser just nu? Mina grannar gräver på sin tomt.
Hade jag varit en amerikansk stark man hade jag gett dem ett handtag. Men nu sitter jag ju här och kan istället fantisera om vad de gör. Mycket mysigare.
De kanske ska odla några lökar som ska bli ett botemedel emot den hemska sjukdommen rynkor.
 Kanske sem ska ge löken till den mystiska grann-tanten som jag inte vet om att jag kanske har.
Eller så har de dödat henne när hon försökte sno deras anti-rynk-lökar.
 Och nu begraver de henne på sin tomt. I så fall är mina grannar ganska dumma.
Jag kan ju se ALLT härifrån.
Jag menar när som helst kan ju jag få för mig att skriva om mina mystiska grannar.
Då får ju alla reda på att de har dödat mina kanske-grannar.

Man kanske skulle ta och lära känna sina grannar.
Fast de är ju så mycket mysigare att bara sitta och fantisera. Jag är ju faktiskt inte i en amerikansk film så varför inte??


_LIZA