Om man går ute själv när det är mörkt, eller kanske med en kompis och möter någon så tror man alltid att det värsta ska hända.

Den man möter är i huvudet ofta en man, en helgalen man, eller nej, en stark helgalen man. Någon som har en pistol i fickan eller något ännu värre. Han kanske har suttit i fängelse i 20 år och nu vill han ha hämnd! Har han ingen pistol kanske han har en rostig kniv i fickan som han vill stycka oss med. Eller ännu värre, tänk om han har en trubbig fil som han långsamt ska trycka in i oss.

Fantasierna blir bara värre och värre inne i det lilla huvet och det går förvånansvärt fort att komma på knäppare och brutalare sätt att bli skadad på. Tillslut går man och funderar på hur jäkla ont det skulle göra att bli sönderstrimlad av en osthyvel. Men då hinner du väll spinga iväg tänker kanske ni då, men inte!! Den äckligt sinnesrubbade mannen har rep med sig som han binder fast oss i träd med. Sen är det bara fritt fram att hyvla på.

Det har nu kanske bara gått 10 sekunder sedan jag såg någon på gatan. Det kanske inte alls är en kriminell och sinnessjuk gubbjävel utan en otroligt snäll farbror som bara är ute på promenad för att röra lite på de gamla höftkulorna. Eller varför inte en 30 årig kvinna som är väldigt sen hem från jobbet? Eller kanske ett barn på styltor som har lånat sin pappas ytterrock. Det kan vara vem som helst. Men för mig blir människan ändå bara efter 10 små sekunder Tok-Einar. En groft farlig och äcklig man, stela och rynkigt ryckiga ben och stirriga ögon.

Tänk om den jag möter tänker precis samma sak. När den ser mig blir jag efter en liten stund Tok-Einar jag med, eller något ännu värre. Nu är Tok-Einar min största fiende och skräck, men kanske Mårten-Slem eller Asta-Äckelpotta är rollen jag får som nattvandrare.

Nu har vi 2 sätt att lösa detta. Antingen får alla ha på sig reflexer på sig, där information om en själv lyser ut. Som t.ex. "Jag är inte farlig" eller "Ej Tok-Einar".

Eller så får man helt enkelt försöka inse att det kan bara finnas EN Tok-Einar (om han nu ens finns). Och chansen att man skulle stöta på honom är ytterst liten! Det är mycket troligare att du träffar på en trevlig pensionär med ledbesvär. Och dem brukar inte vara så farliga.  Därför ska du inte vara så rädd i onödan.

Sen ska man ju alltid vara försiktig. Och skulle ni träffa på någon som faktiskt ÄR FARLIG så bör ni ha en reflex med texten "Jag är Tok-Einar" på. Tro mig ingen vågar ge sig på dig då.


i alla fall inte jag.





_LIZA