Jag och Micke ska snart hem till Isbell och kolla på i taket lyser stjärnorna. Har sett den en gång förut men det ska bli mysigt ändå. Den filmen är en riktig tänkarfilm.

Vad skulle jag göra om jag var Jenna och det var min mamma som var cancersjuk? Och hur skulle det kännas att se någon man älskar bara bli sämre och sämre?
Det är sånt man helst inte vill tänka på, det är liksom en självklarhet att ens föräldrar finns där. Även om jag inte har ett drömförhållande till mina föräldrar så vet jag inte vad jag skulle göra om dom plötsligt försvann. När man ser sånahär filmer tänker man alltid att man borde umgås mer med sina föräldrar för att visa hur mycket dom betyder för en, och så gör man inte det ändå. Varför?

_Johanna