Såg Männ somhatar kvinnor igår, inför att jag ska se den andra filmen på bio, så man hänger med lite. Om jag ska vara ärlig tycker jag inte att den är för bra (inget kan ju jämföras med boken). Men Noomi Papace. Helvete. Hon kan göra en omöjlig karaktär verklig.

När jag ser filmen får jag alltid lust att raka av håret, allt utom en svart lång lugg som hänger ner franför mitt ansikte. Jag vill pierca mig, bli tio centimeter kortare och träna boxning. Och vara jävligt arg.

Tja, man kan ju säga att jag gjorde min Salander i förra pjäsen där jag spelade en våldsam och idiotisk punkare (Att spela aggresiv är det bästa som finns). Men jag ska fortfarande gå på minst två boxningspass den här veckan!