Hej,
 idag såg jag en människa som såg ut att vara så ensam. Han såg sådär ledsen och övergiven ut också. Jag tyckte genast synd om honom och när han tittade upp så log jag emot honom.
Tänkte bara " Nu ska jag minsan visa att det finns NÅGON som bryr sig!"

vet ni vad han gjorde? Han typ rullade ögonen och gav mig värsta blicken. Blicken sa På en gång gick han från att vara en ensam liten ynklig grabb till att vara en dryg dum unge! Här kommer jag och vill vara snäll och så får jag den blicken. Onödigt!!!

Tänk om alla skulle le emot varandra, iallafall le tillbaks när någon kommer och vill lysa upp vardagen lite. Hur trevligt skulle det inte vara då att gå upp på morgonen och möta alla människor? SUPERTREVLIGT tycker jag!
Tänk bara: Gå på bussen på morgonen och möts av ett brett och as tjokt leende av en främande person, HELGOSIGT!

Jag vill bara säga TACK TILL ALLA SÖTA MÄNNISKOR som faktiskt ler tillbaks, eller tar det stora steget och ler först! Jag kan säga såhär jag har en del vänner och alla dem är sånna här söta människor! Jag vill bara säga tack till er för att ni ler och är så äckligt söta!!!

Var inte som grabben som såg ensam ut, för sånna människor är i längden inge roliga att träffa. Och om alla var som honom skulla allt tillslut bli ensamt och tråkigt.

SÅ BLI EN UTAV DE SÖTA MÄNNISKORNA!

_L
_LIZA