Mmmm, är det någon mer än jag som känner att den här dagen var mysig? Det var dåligt väder, kallt och ganska långtråkigt i skolan. Men ändå så är det något helmysigt över allt. Jag bara ÄLSKAR när den lilla känslan kommer och hälsar på hos min kropp. Är det någon mer som känslan kommer till eller är det bara hemma hos mig?

När den känslan kommer, vi kan döpa den till Hubert. Häng med nu, den mysiga känslan heter Hubert!
När Hubert kommer tänker man inte på allt jobbigt man ska göra, nej utan på hur fort tiden går och snart är det jobbiga över. Sen ser Hubert till att de jobbiga inte alls blir så jobbigt som man faktiskt tror.

Vi hade gympa idag. Helt ärligt så är det bara äckligt. Jag vet nyttigt och säkert asbra för mig! Meeen trååkigt!
Jag trodde att vi skulle få springa på lektionen (det värsta som finns!). Men det skulle vi inte. Vi skulle stå framför några speglar och kliva upp och ner på en pall. Visst de var jobbigt, men inte som att springa!! Springa gör jag bara när jag är i livsfara. Och inte är jag i livsfara två hela gånger i veckan? Nej, därför är sringande gymnastik inget för mig.

Men iallafall, jag kan säga att gå upp o ner på pallen hade säkert varit mycket tråkigare om inte Hubert hade kommit. Jag vet precis när han kom. När alla i klassen stod och gjorde en ganska ful rörelse och jag kom på hur kul det såg ut när alla (som såg super seriösa ut) stod och flaxade med sina armar.
Det var jättehärligt. Okej på Kemin tog Hubert en rast under hela lektionen. Men han kom tillbaks direkt efter (vilken slump).

Jag vet inte vad det är som får Hubert att hälsa på. Kanske är det en svettig klass som krävs eller att man bara ser saker på ett väldigt possitivt sätt. Ni kan ju prova båda o se om Hubert kommer o hälsar på.

Men just nu bor han hos mig och jag vill gärna att han ska stanna ett tag till så vänta med era svettiga klasser tills på måndag iallafall :D


_LIZA