En funderare
Ur FRED! 100 röster mot våld och krig
Ett enda slag. Ett tonårsbråk om ingenting. Nu sitter Niklas framför mig och säger att han är levande död. Han håller för huvudet, skriker av smärta.
16 månader tidigare - februarikväll i Häggvik norr om Stockholm: Niklas, då 15 år, faller ner på knä. Slaget med en vodkaflaska har kommit bakifrån och träffat honom stenhårt i huvudet. Pojken med flaskan, en 16-åring, försvinner snabbt. Ambulans. Intensivvård. Kraftig blödning. Operation. Respirator. Föräldrarna som vakar vid hans sida.
Den natten dör Niklas Håkansson. Ljudet är som ett dån av en motorsåg. Det plågar honom på nätterna och det plågar honom på dagarna. Ett helvetesvrål i hans huvud som trängs med skuldkänslor och självmordstankar.
Jag träffar Niklas, idag 17 år, i ett mötesrum på rehabiliteringshemmet Neuropsyk i Bollnäs. Han har blå jeans, mörk luvtröja och lite rufsig frisyr. Hans mamma sitter intill.
En kort stund efter misshandeln, efter ett meningslöst bråk om ingenting, var Niklas kliniskt död. I veckor låg han nedsövd, kopplad till respirator. Nu kan Niklas inte styra sina impulser. Små stråk av sorg blir ständiga gråtattacker, ben som skakar, frustration, ilska. Slaget av en vodkaflaska fortsätter att eka i hans skalle.
- Hatar du mig? frågar han plötsligt.
Han gråter våldsamt, skakar sina knäppta händer vädjande och ber mig sedan om förlåtelse.
- Jag tycker att allt det här är mitt eget fel. Jag är världens sämsta kille.
Snabbt torkar han bort tårarna.
Mitt i allt har han insikt. han minns sitt gamla jag - den blyga, datorintresserade och hockeyspelande 15-åringen. Högerbacken i Sollentuna Hockey. Eller var det vänsterforward? Han kan inte minnas och börjar gråta igen.
- Niklas blev mördad, säger han tillslut.
Trots allt har han funderat på om han längre fram ska försöka få prata på skolor om ungdomsvåld.
- Ett enda slag kan förändra livet. Det kan räcka med ett knytnävsslag. Hjärnan är väldigt skör. Jag tycker inte att man ska slåss överhuvudtaget, säger Niklas.
Och så kommer mörkret över honom, än en gång.
Läste igenom det här för första gången igår kväll.
Det är helt ofattbart att något så litet kan förändra så oerhört mycket.
Ett enda slag. Ett tonårsbråk om ingenting. Nu sitter Niklas framför mig och säger att han är levande död. Han håller för huvudet, skriker av smärta.
16 månader tidigare - februarikväll i Häggvik norr om Stockholm: Niklas, då 15 år, faller ner på knä. Slaget med en vodkaflaska har kommit bakifrån och träffat honom stenhårt i huvudet. Pojken med flaskan, en 16-åring, försvinner snabbt. Ambulans. Intensivvård. Kraftig blödning. Operation. Respirator. Föräldrarna som vakar vid hans sida.
Den natten dör Niklas Håkansson. Ljudet är som ett dån av en motorsåg. Det plågar honom på nätterna och det plågar honom på dagarna. Ett helvetesvrål i hans huvud som trängs med skuldkänslor och självmordstankar.
Jag träffar Niklas, idag 17 år, i ett mötesrum på rehabiliteringshemmet Neuropsyk i Bollnäs. Han har blå jeans, mörk luvtröja och lite rufsig frisyr. Hans mamma sitter intill.
En kort stund efter misshandeln, efter ett meningslöst bråk om ingenting, var Niklas kliniskt död. I veckor låg han nedsövd, kopplad till respirator. Nu kan Niklas inte styra sina impulser. Små stråk av sorg blir ständiga gråtattacker, ben som skakar, frustration, ilska. Slaget av en vodkaflaska fortsätter att eka i hans skalle.
- Hatar du mig? frågar han plötsligt.
Han gråter våldsamt, skakar sina knäppta händer vädjande och ber mig sedan om förlåtelse.
- Jag tycker att allt det här är mitt eget fel. Jag är världens sämsta kille.
Snabbt torkar han bort tårarna.
Mitt i allt har han insikt. han minns sitt gamla jag - den blyga, datorintresserade och hockeyspelande 15-åringen. Högerbacken i Sollentuna Hockey. Eller var det vänsterforward? Han kan inte minnas och börjar gråta igen.
- Niklas blev mördad, säger han tillslut.
Trots allt har han funderat på om han längre fram ska försöka få prata på skolor om ungdomsvåld.
- Ett enda slag kan förändra livet. Det kan räcka med ett knytnävsslag. Hjärnan är väldigt skör. Jag tycker inte att man ska slåss överhuvudtaget, säger Niklas.
Och så kommer mörkret över honom, än en gång.
Läste igenom det här för första gången igår kväll.
Det är helt ofattbart att något så litet kan förändra så oerhört mycket.
Kommentarer
Postat av: KLARA
UNDERSKRIFT TAck
Trackback
